Social hållbarhet – vad inrymmer egentligen begreppet? Och hur kan det omsättas i byggd livsmiljö? Social hållbarhet uppkommer där människor med fri vilja kan leva sina liv, hålla sig fysiskt friska och psykiskt välmående. Dynamiken och den sociala hållbarheten uppstår när olika typer av individer, oavsett klass, kön, ålder, etnicitet och kulturell identitet, ges goda möjligheter till socialt utbyte.

Alla stadens rum är kodade på olika sätt och påverkar människans sätt att agera. Stadslivets vitalitet uppstår i samspelet mellan de publika stadsrummen och stadens olika byggnader. Hur dessa programmeras och hänger ihop med varandra, och storheterna i förhållande till varandra spelar en viktig roll. För att skapa socialt hållbarhet behöver dessutom de allmänna vardagsrummen fyllas med performativ landskapsarkitektur.

Performativ landskapsarkitektur är en landskapsarkitektur med hög förmåga till att aktivera och interagera med medborgarna. Den har hög verkansgrad genom att vara brukarvänlig och bjuda in till användning på en rad olika sätt, samtidigt som den integrerar gröna och blå värden. Den performativa landskapsarkitekturen påverkar hela stadslivet då fler människor ges tillfälle att mötas och skapa förståelse för varandra. Den har dessutom förmåga till att skapa slagkraftiga berättelser om livet i staden, både som boplats och upplevelse-destination.

Performativ landskapsarkitektur kan ta utgångspunkt i en rad olika strategiska principer, som i sin tur kan ta fantastiskt många gestaltningsuttryck. En sätt är genom Perlor!   

Perlor är en hyllning till det vackra med det oväntade mötet. En riktig Perla är udda kombinationer av platstypologier och som för samman olika typer av platsanvändare. Det här är platser som är programmerade för flera specificerade syften, men som samtidigt gestaltas välkomnande för den bredare publiken. Detta kan åstadkommas genom att erbjuda okodade och flexibla platsbildningar som samtidigt har invävd funktionsspecifik programmering.

Att programmera multifunktionellt kräver mod och ställer stora krav på gestaltningen, eftersom resultatet skapar social friktion mellan olika typer av brukare. Målet är att de multifunktionella Perlorna görs inkluderande med hänsyn tagen till olika behov oberoende om man är barn, äldre, kvinna, man, nyanländ eller person med särskilda behov.

Varför inte låta stadsdelar där många bor trångt få väderskyddade fest- och mötesplatser i kvartersparken med sittplatser, grill och utekök kombinerat med ytor för rörelse och lek. Detta för att underlätta för både föreningsliv och släktbjudningar – och med lyxen att slippa frustrerade barn.

Ett annat exempel på Perlor är platsbildningar med supersociala långbord med ingraverade geometrier för sällskapspel. Långborden, med potential att bli viktiga samlingspunkter för äldre, placeras mitt i aktivitetsplatsen för barn och ungdomar. Och omvänt borde utemiljöerna kring varje äldreboende ha lekfulla och fantasieggande så att pensionärernas barnbarn gärna hälsar på!

Funktionerna kan gärna få variera över dygnet eller förändras med säsong. Tänk vinterhalvårets båtuppläggningsplats som blir ett evenemangsområde för musikfestivaler på sommaren. Varför inte låta fotbollsplanen, som är omgärdat av klätterväxtstängsel, kläs in med vinstockar och humle som kan skördas på hösten?

Vi människor behöver verkligen varandra! Folk dras till folk och i blandningen och mötena skapas en kollektiv känsla av trygghet. Menar vi allvar med att vi vill hålla ihop våra städer och motverka segregationen kan de riktiga Perlorna vara en viktig strategisk princip för hur staden genom performativ landskapsarkitektur görs mer socialt hållbar.