Igelkotten, Erinaceus europaeus, en för många välkänd och sympatisk varelse, har varit en människans följeslagare genom årtusendena. Förr var detta lilla däggdjur vanligt på gårdar och i byar på landsbygden, och sågs som ett litet väsen det gällde att hålla sig väl med. Men i takt med att det moderna jord- och skogsbruket omdanat landskapet, från en småbruten mosaik till storskaliga monokulturer, har igelkotten, likt en rad jordbruksfåglar, blivit alltmer ovanlig. I stället är det i våra förstäder och villasamhällen som igelkotten syns till nu för tiden. Tyvärr har igelkotten även här blivit alltmer sällsynt de senaste decennierna. En bidragande orsak är den ökande biltrafiken, som varje år sätter punkt för många igelkottars liv. 

För många är mötet med en igelkott en fin naturupplevelse i en tillvaro alltmer fjärmad från naturvärlden. Det är ett av få däggdjur som kommer oss riktigt nära, och som därmed kan bidra till att öka intresset och omsorgen kring att vidareutveckla förutsättningarna för det vilda livet runt knuten. 

Igelkotten behöver ett system av livsmiljöer, med tillgång till olika boplatser och föda. Framför allt hanarna rör sig över kilometerstora områden kvälls- och nattetid. För att igelkotten ska trivas behövs gott om skyddade snår med ris- och lövhögar att gömma sig i och ”jaktmarker” rika på insekter, sniglar och andra smådjur. En variation av park- och trädgårdsrum med lite stökiga delar (planerade eller oplanerade) fungerar fint ur ett igelkottperspektiv, men då gäller det att de olika grönstrukturdelarna är seriekopplade.

För att vända den nedåtgående trenden för igelkotten behövs ett batteri av åtgärder, självfallet på platser där igelkotten redan finns och kan göra nytta direkt, men också i nyplanerade stadsområden där igelkotten kan hitta sina boplatser på sikt. I teorin ser det ljust ut. Regeringen argumenterar för att bygga mer trädgårdsstad, bland annat utifrån ambitionen att folk ska känna sig trygga. Om dessa stadsdelar planeras utifrån en omvänd trafikhierarki (som prioriterar gångtrafikanter först, biltrafik sist och däremellan cykel- och kollektivtrafik) ges goda förutsättningar för att framtida människobarn – till lika igelkottar – kan få uppleva just trygghet där de bor. 

Under 2025 antog Boverket ”Möjligheternas byggregler” vilket ger ytterligare redskap att utforma miljöer där motortrafik inte behöver fram exakt överallt, vilket ger förutsättningar att tillskapa en högre andel grönska. Detta går i linje med Restaureringsförordningen som antagits av EU, som syftar till att säkerställa en motståndskraftig natur med rik biologisk mångfald – också i de urbana ekosystemen. Nu gäller det bara att omsätta allt detta i praktiken! Hur skulle ny trädgårdsstad behöva se ut för att gynna förekomsten av igelkott?

Här är det på sin plats att rekapitulera vad som faktiskt utmärker trädgårdsstadsmiljöer. Trädgårdsstad uppstår när en blandad, låg och samtidigt relativt tät bebyggelse fogas samman till en serie stadsrum i mänsklig skala bestående av både gaturum, parker och torg. Gatunätet bör vara sammanhållet och husplaceringarna ge stadga åt gaturummet, med skyddade trädgårdsrum på baksidorna. Trädgårdsstaden som stadsbyggnadsideal kom vid förra sekelskiftet från England och Tyskland och realiserades ofta som prisvärda arbetarbostäder med egna odlingsmöjligheter i de större städernas dåvarande periferi. Dessa områden är idag oerhört populära, men har därmed också drabbats av gentrifiering. Marknära boende med en egen täppa är en dröm för många. Med en ny egnahemsrörelse för trädgårdsstad skulle kunna ge fler råd med en egen grönskande markplätt utan att för den delen behöva bosätta sig i en gles villamatta där bilen tar stor plats. 

Med medvetna val och relativt små insatser kan hela stadsdelar bli betydligt mer preparerade för ett igelkottens återtåg. Det intressanta är att även om igelkotten kanske aldrig flyttar in så tillskapas habitat genom den gemensamma målbilden som gynnar en rad andra organismer, vilket sammantaget bidrar till en mer upplevelserik och attraktiv närmiljö för människorna på platsen. Men vi bör fråga oss själva: vilka är vi människor egentligen om igelkotten skulle försvinna? Måste vi inte göra allt i vår makt för att inte mista vår kära följeslagare?

Åtgärdsprogram för taggad trädgårdsstad
Under parollen ”Taggad trädgårdsstad” kan information spridas bland områdets olika intressenter och aktörer kring vad som behöver göras över tid rent konkret. 

Gatorna

En grundläggande förutsättning är att skapa en mobilitetshubb i stadsdelens utkant varifrån fordonsrörelser utgår. Detta ger ett rikare stadsliv till fots inne i själva området och samtidigt betydligt färre bilar i rörelse. Utforma gångfartsgatorna med åtgärder som påtagligt minskar fordonshastigheten och därmed också påkörningsrisken. Skapa faunapassager av typen ”grodtunnlar” (det kan även fungera för igelkottarna) under de större stadsgatorna i strategiska lägen mellan park- och naturområdena. 

Trädgårdarna 

Kompostera trädgårdsavfallet i ett undanskymt hörn, gärna ihop med ett byggt igelkottgömsle. Skapa en kattsäkrad utfodringsstation för igelkottarna, för att komma dem närmare. Säkerställ igelkottarnas nattvandringar genom att göra öppningar i markhöjd mot omgivningen i stängsel och staket. Anlägg ett grunt fågelbad i marknivå, där även igelkottarna kan dricka.

Parkerna 

Gynna eller plantera nya blommande och bärande buskar och träd av inhemsk härkomst i bryn och dungar i parkerna – låt dem bilda ett varierat mosaiklandskap. Återbruka insamlat höstlöv, röjt ris och grenar och stammar från nedtagna träd i faunadepåer i mer skyddade hörn. Sköt delar av de öppna gräsytorna som ängsmark och kompostera det slagna höet lokalt. Komplettera parkerna med våtare partier, men tänk då på att göra flacka strandpartier så att igelkottarna lätt kan ta sig upp.