Trafiknodernas icke-platser, outnyttjade parkeringsytor, sterila taklandskap, gångtunnlar, kustlinjen längs järnvägsspår. Platser som upplevs som rester; otillgängliga eller osäkra. Kan dessa vakanta ytor krydda staden med spännande mötesplatser och temporära platshändelser? En platsskräll handlar om att se potentialen i stadens öppna ytor och för en stund ge ett oväntat rum huvudrollen i den urbana platsregin.

Stadens offentliga rum borde vara summan av dess öppna publika ytor. Men alla dessa anonyma och ofta otillgängliga restområden som uppstår i stadsproduktionen – baksidor och ytmarginaler – brukar sällan räknas. När våra stora städer växer och blir tätare måste vi hitta mer yteffektiva lösningar där nya typologier av stadsrum och urban grönska är möjliga. De ytor i staden som ännu inte införlivats i den etablerade strukturen av offentliga rum – som fortfarande är socialt okodade och öppna i form – kan bli platser med högre grad av brukarmedverkan och social interaktion.

Faktum är att det ofärdiga ofta bjuder in till mer interaktion än det väletablerade traditionella stadsrummet, där gestaltningen ofta talar om för oss vad som är tillåtet och vilka aktiviteter som inte är önskvärda. Stadens outnyttjade restytor präglas av denna karaktär att vara odesignade och socialt fördomsfria, vilket gör att de kan få en viktig roll i den hållbara staden; offentliga rum som kan fullgöra den demokratiska funktionen att erbjuda möten på lika villkor. Samtidigt kan dessa rum bli till en säkerhetsventil i en stad i förändring, platser som är tillräckligt flexibla att fysiskt kunna inhysa olika aktiviteter och lätt kunna anpassa sig till nya funktioner.

Men det handlar inte bara om sociala funktioner. Stadens mellanrum kan också maximeras ekologiskt. På sterila taklandskap, bergväggar eller stumma fasader kan torrängar, fladdermusholkar och klätterväxter få fäste och öka stadens biodiversitet.

Platsskräll blir en slags urban akupunktur. Ytor i staden som varit negligerade kan med små medel bli till sprakande stadsrum; ett nätverk av aktivitetshubbar, myllrande vildmarksfickparker och temporära mötesplatser. Denna struktur av flexibla stadsrum ska inte på något sätt ersätta de traditionella offentliga rummen i staden, men erbjuda ett alternativ av små, spännande platsskrällar som smaksätter livet i den täta staden.