Hållbart odlande börjar med bisurr
Med enkla åtgärder i stadsmiljön kan staden fungera som en viktig refug för många av våra vilda biarter. Genom att synliggöra bina i staden kan kunskapen om binas betydelse leda till att vi högre grad efterfrågar hållbar matproduktion.
En tysk forskningsrapport publicerad i höstas varnar för en veritabel insektsdöd. Flygande insekter runt om i mellan-Europa ska ha minskat med 75 % från 1989 fram till nu. Ett alltmer intensifierat och monokulturellt jordbruk kombinerat med användandet av bekämpningsmedel tros vara orsaken. Stämmer detta så håller vi just nu på att tömma våra landskap på liv.
En viktig grupp bland insekterna är solitärbina. Solitärbina samlar nektar och pollen till sig själva och sina larver. I utbyte hjälper de sina värdväxter med pollineringen. En majoritet av alla världens växtarter behöver bin och andra insekter för att kunna sätta frö. Men ungefär en tredjedel av Sveriges cirka 300 vildbi-arter är rödlistade, vilket betyder att populationerna blir mindre för varje år. Om de vilda bina minskar så får det stora konsekvenser, inte bara för många blommande växter utan också för grödor som behöver pollineras för att ge skörd. Den här fantastiska ekosystemtjänsten kanske få reflekterar över, men vi utnyttjar den varje dag då vi handlar vår mat.
För att de vilda bina ska sluta minska behöver de boplatser och växtsamhällen där de kan hitta föda. Bina dras till mosaiklandskap med vindskyddade och solexponerade platser där vegetationen är flerskiktad och blommande, men olika biarter har olika krav på sina födosök. Vissa är generalister medan andra är specialiserade på en viss grupp av blommande växter. Ju mer floral mångfald desto bättre förutsättningar för fler arter bin.
I stadsmiljön kan vi på många olika sätt stärka förutsättningarna för vildbina. Först och främst kan vi främja tillgången på mat i form av växtlighet med riklig pollen- och nektarproduktion, exempelvis genom att plantera kryddträdgårdar, anlägga blomsteråkrar och omvandla gräsmattor till ängsytor. Blommande sedummattor högt uppe på taken har setts som en tillgång för de vilda bina, men besöks mest av humlor och honungsbin, som är mer av långdistansflygare. Vilda bin är beroende av blommande växter inom en radie på ett par hundra meter från sina bon. Gröna tak kan därför inte nyttjas av solitärbina, utan blomstrande vegetation på marken är ett måste. För att ytterligare främja vildbina kan vi öka utbudet av husrum. 50-talet arter i Sverige är ovanmark-byggare och behöver solbelysta håligheter i växtstjälkar och i trädstammar. Här kan vi hjälpa till genom att hänga upp buntade bibatterier eller sätta upp solitärbihotell. Men merparten av bi-arterna är markbobyggare och behöver naken, solvärmd sandblandad jord där honorna kan gräva ut sina bostäder. Här kan bifaunan gynnas genom att vi anlägger så kallade bibäddar insmugna i bryn och planteringar.
Men bi-optimerade stadsgrönska kan aldrig ersätta de allt färre fungerande habitaten på landsbygden. För att vi ska kunna säkerställa en hållbar matproduktion i framtiden behövs hårdare krav på ett mer småbrutet, insektsfrämjande odlingslandskap. Och med mer bisurr i stadsmiljöerna kan förståelsen bland folk öka för ekosystemtjänsterna som bina bidrar till!