Ett sätt att mota den mest akuta ångesten inför allt destruktivt som händer i vår omvärld just nu är att skapa något med händerna. Tips på en aktivitet med låga trösklar är fulsnickrande. Och vad är bättre att fulsnickra än holkar? Och vad kan vara mer meningsfullt än att mildra bostadsbristen för våra däggdjurssläktingar fladdermössen?

Alla som stiftat närmare bekantskap med en läderlapp-representant kan intyga att detta är en uppenbart säregen djurgrupp med sina smått groteska anleten, överdimensionerade öron och spattiga rörelsemönster. Även om man mot all förmodan upplever fladdermössen som lite otäcka kan man inte annat än gilla att de sysslar med effektiv myggbekämpning. Genom att uppföra fladdermusholkar minskar dessutom risken att få fladdermuskolonier på oönskade platser, så som i boningshusens innerväggar.

I Sverige har holkar för fladdermöss fram till nu sett likadana ut – lite likt siffran 4 i sektion. Modellen, som tack vare Naturhistoriska Riksmuseet fått nationell spridning, har på senare tid utmanats med alternativa holkutformningar. Med inspiration från dessa har Urbio tagit fram kollektionen Fladderhäng. Holkserien, bestående av tre varianter, har en utdragen vertikal grundform toppad med ett karakteristiskt sadeltak.

Detta läderlapps-byggeri utgår från ohyvlat virke i dimensioner som är lätta att få tag på i den vanliga byggvaruhandeln. Virket ska vara obehandlat då fladdermöss lär vara ytterst luktkänsliga. Bara att följa ritningsanvisningarna, måtta ut, såga upp och montera ihop med skruv. För att förlänga livstiden på holkarna och minska risken för oönskad vatteninträngning är rådet att nagla fast takpapp på sadeltaket medelst nubb.

De tre olika varianterna har olika utformning av ingångsspalterna och olika stora inre kamrar och rumsligheter. En av holkarna vänder sig till större kolonier där honorna gemensamt tar hand om ungarna, medan de andra två varianterna mer är riktade till småkolonier eller som ungkarlshotell för de solokvist-levande hanarna. Genom att hänga upp holkarna i kluster skapas valmöjligheter för fladdermössen beroende på livssituation och lokalklimatförhållanden.

Den brädsida med mest gräng och ojämnheter ska genomgående vändas så att landningsplats och inre väggar får bästa möjliga klättringsbarhet. Genom sadeltakets form ges goda möjligheter till ”häng”. I tyngdkraftens riktning nedåt från hängplatserna är ingångsslitsarna placerade så att fladdermössens pelletslika spillning ramlar ur själva holken – för att landa på den lite utskjutande skvallerbrädan. Det ger holkentusiasten möjlighet att undersöka huruvida Fladderhänget är bebott eller ej.

Holkarna placeras på höjder gärna över fyra meter över markytan. Fladderhängen ska sättas i sydvänt läge, gärna i viss lövskugga, men alltid med fri inflygning.

När äldre holkar till slut ramlar ned någon blåsig höstnatt är det klokt om nya dito redan satts upp i närheten. Så det terapeutiska fulsnickrandet tar egentligen aldrig slut, vilket ju är bra när situationen i omvärlden ser ut som den gör. Det fina med själavårdsprojekt som Fladderhängen är att de är lika mycket konkret naturvård och att det ena inte behöver utesluta det andra.

Ritningar till Fladderhäng finns för gratis nedladdning här>