Förstädernas många gröna kvalitéer står inte särskilt högt i kurs i stadsbyggnadssammanhang idag. När staden förtätas och expanderar görs det med stenstaden som förebild. Ekonomiska krafter verkar för högre exploateringsgrad i stadsbyggnadsprojekten. De nödvändiga ”pauserna” som finns i den äldre stenstaden, i form av fickparker, institutioners grönska, skolgårdar, kyrkogårdar, sjukhusparker osv, ges sällan ordentlig plats i de tillkommande rutnätsstrukturerna.

Det är just i dessa bebyggelsenära natur-”pauser” som barns kojlekar tar plats! Kommer barns behov av kojbyggande alls få rum i de nya stadsdelar som nu planeras? Och hur kan barns kojlekande understödjas i befintliga stadsdelar?

Precis som all annan lek verkar kojbyggeri ligga djupt rotat i oss som barn. Kojlekar samt vidareutvecklar fantasi och stimulerar rollspel på ett sätt som ”ready-made” lekplatser inte erbjuder. Kojbyggeri förbereder oss människor på livet som vuxen, inte minst genom att vi lär oss ta initiativ, samarbeta, öva upp kreativiteten och hantera risker.

Kojbyggande uppstår där barn uppehåller sig, men där vuxna inte har full översyn. Det behövs avsides och tillåtande platser, där interaktionsgraden med den fysiska miljön är god. Kojor är essensen av sin kontext och ett sätt för barn att skapa en relation till en plats och lära känna dess natur.

För att synliggöra värdet av befintliga kojbyggarmiljöer och behovet av att utveckla dessa vill vi introducera begreppet Kojbyggarindex. Kojbyggarindex representerar antal byggda kojor per 1000 invånare inom en geografiskt begränsad yta inom staden. Med hjälp av ett högt Kojbyggarindex kan varumärket för hela stadsdelar stärkas. Det underlättar också för bostadssökande barnfamiljer att kunna göra ett aktivt val av boplats.

Det är fullt möjligt att medvetet stimulera till mer kojbyggande i våra urbana landskap. Det första som bör göras är att utveckla sly och snår i lämpliga lägen. Visst är det dags att införa en obligatorisk hörna med ”ostädad vildmark” på landets samtliga skolor och förskolor! Naturmarksskötseln av bostadsnära skog borde aktivt bidra till att ansamla byggmaterial som placeras i mer undanskymda delar av terrängen. Husbyggen i grannskapen skulle kunna efterskänka överblivet byggmaterial till skolor och förskolor; byggmaterial som annars skulle gått i sopcontainrarna. Förorternas gröna mellanrum har lekvärden som inte alltid är uppenbara för oss vuxna. Men förtjänsterna finns där. Och kan förstärkas. Finns inte denna typ av tillåtande miljöer, som i nybyggda stadsdelar, måste den tillskapas. Genom att införa Kojbyggarindex kan barnens behov av kreativ utomhuslek i både befintliga och nyskapade stadsdelar säkerställas framöver!