Stadsodling ’post-pallkrage’
En kall och regnig sommar fick en varm avslutning och snart är odlingssäsongen 2015 till ända. Odlingsglädjen går inte att ta miste på, inte minst vittnar alla prunkande pallkragar runt om i våra stadsbygder om detta. Många fastighetsägare, hyresvärdar och bostadsrättsföreningar har insett de många fördelarna med närodling och har hakat på trenden med odling i pallkrage.
Säkerligen spelar det en roll att pallkragarna är lika lätta att ta bort som att sätta dit. Det har resulterat i att pallkragar med annuella blad- och rotgrönsaker blivit synonymt med stadsodling. Men stadsodling kan vara och göra så mycket mer än om man begränsar sig till användandet av de lite klenmodiga pallkragarna. Efter det allmänna uppvaknandet om nyttorna av odling i staden är det dags att lyfta fenomenet till nästa nivå – ’post-pallkrage’!
Upplyfta odlingsbäddar är bra ur flera synvinklar; de är väldränerade, blir uppvärmda snabbt och den tillförda matjorden är lättkontrollerad ur föroreningssynpunkt. Men bara genom att snickra egna träsarger kan odlingsplatsen få helt egna platsunika egenskaper, både funktionellt och utseendemässigt. Det kan dessutom tänkas in ett tidsperspektiv där sargerna i trä är förberedda på degeneration genom att ett nytt skal av trä tillfogas det äldre när det första börjat multna.
Med markplanteringar på odlingsstället ökar möjligheterna att odla mer långsiktigt. Grundförutsättningen är att jorden inte är kontaminerad. Då är det fritt fram för större odlingsland och att plantera både bärbuskar och fruktträd. Varför inte arbeta rumsligt och lite mer storskaligt med ätbar växtlighet som rabarber, jordärtskocka eller sparris? Eller kanske satsa på en mer vild och artrik skogsträdgård inklusive fiskdamm?
Med stadsodling ’post-pallkrage’ finns potential att knyta nya typer av attraktioner till kärnan av odling, detta för att skapa än mer social och ekologisk utväxling. Kanske ska verktygsboden förses med en liten snickeriverkstad som blir ett mervärde för fler än odlarna på platsen. Sittplatser i form av långbord kan kompletteras inte bara med grill utan även hela utekök. Detta kopplar an till de lokalproducerade råvarorna och skapar en naturlig mötesnod. Här finns förstås möjligheter till popup-kafé, scenverksamhet, kompostplats och hönsgård. Insprängda sittmöjligheter i odlingens vegetation skulle tillvarata den rekreativa potentialen på stället. Lösningar för vattenuppsamling ger inte bara bevattning av växtbäddarna utan även naturpedagogiska och lekvärdemässiga upplevelser.
Genom dessa sociala ´plug-ins´ blir odlingsplatsen mer utåtriktad och inte bara ett ställe för dedikerade odlare. Genom sin öppna och inbjudande gestaltning känner sig även vänner och förbipasserade parkbesökare välkomna. Och det är här stadsodling börjar bli riktigt intressant ur ett stadsbyggnadsperspektiv. Morgondagens urbana lyckor har möjligheten att förvandla icke-platser från otrygga tillhåll till aktiverade mötesplatser som lockar en bredare allmänhet, utan att för den sakens skull stänga ute ”mindre önskade” personer.
Just en sådan plats är taket vid en elförsörjningscentral i Vanadislunden längs Sveavägen i Stockholm. Intresset för odling bland medborgarna i denna täta stadsdel växer stadigt. Platsen här har goda växtbetingelser – mitt i stadens brus. Samtidigt klagar närboende, parkbesökare och fastighetsägaren på vandalism och nedskräpning som närvaron av missbrukare och uteliggare resulterar i. Men istället för att stänga av en sådan här plats, som kanske skulle kunna vara den kortsiktiga lösningen, kan man tänka helt tvärtom. Genom att öppna upp och bjuda in – istället för att försöka stänga ute – ges fler människor anledning till vistelse här!
När lokala initiativ tillåts engagera sig i ett stycke urban miljö kan här skapas en attraktiv möteshubb, med lokalproducerad mat, gröna upplevelser med välbefinnande och det goda samtalet som bonus. Här skulle finnas plats för både individuellt och kollektivt odlande. En viktig parameter framöver blir att skapa uthålliga strukturer som håller liv i brukarnas engagemang, vilket attraktiva platsbildningar kan vara med och understödja. Med välkomstportal, konstinstallationer, information om hur man kan engagera sig och picknickbord känner sig fler välkomna till ett besök. Hemkänsla och upplevd trygghet skapas när den lite avsides belägna platsen befolkas och brukarnas omsorg om platsen tar sig uttryck i form av spirande rabarberstånd och dignande hallonhäckar.
När platsen omvandlas från steril betong till odlad natur ökar den biologiska mångfalden. Detta kan förstärkas ytterligare med pollen- och nektarproducerande blomsterrabatter som lockar pollinerare och holkprogram för skadedjursbekämpande fågel och fladdermöss. ’Post-pallkrage’-odlingen i Vanadislunden skulle på så sätt även bli ett ekosystemtjänstproducerande eldorado och en viktig ’stepping stone’ i stadens gröna infrastruktur.
Morgondagens stadsodlingar har potential att bli en ny typ av offentlig icke-konventionell park- och platsbildning. Odlingsland och fruktlundar i staden kan erbjuda hög grad av brukarmedverkan, skapa social gemenskap och en ekologisk ansvarskänsla. Dessutom kan stadsodlandet vara en sorts krisberedskap inför hotet om den bräckliga försörjningskedjans eventuella kollaps.