Att beskoga våra stadslandskap är ett effektivt sätt att dämpa effekterna av klimatförändringarnas värmeböljor. I detta tanke-experiment undersöks vad som skulle bli resultatet om stadsmiljö i Stockholms innerstad stansas ut och byter plats med träd från Kymlinge-skogen. Häng med!

Med alltmer allvarliga värmeböljor på grund av klimatförändringar kommer ett stegrande behov av att beskoga våra stadslandskap. Storstäder som Paris, London och Barcelona arbetar högst aktivt med frågan som, när det kommer till kritan, handlar om liv och död för medborgarna. Juli 2023 var den varmast uppmätta månaden någonsin globalt. Det är hög tid att på allvar få in fler träd på gator och torg där det går, men också öka tillgängligheten till de tätortsnära rekreationsskogarna.

Bara sju tunnelbanestopp från de mest centrala delarna av landets huvudstad finns en bortglömd spökstation. Resan mellan T-centralen och Kymlinge, som ligger i ett skogsområde mellan Hallonbergen och Kista, tar endast en knapp kvart. Men idag passerar tunnelbanetågen bara förbi de ödsliga perrongerna. Naturområdet är idag tillgängligt för det rörliga friluftslivet för människor i den mest närliggande bebyggelsen. Men vad skulle hända om stationen öppnades upp och skogen aktiverades med platser värda en utflykt för hela regionens storstadsbefolkning?

Samtidigt i Stockholms mest centrala delar tillika kommersiella hjärta ställer förändrade omständigheter nya krav på stadsmiljön. För att mildra värmeö-effekter i de hårdgjorda urbana landskapen behöver mer stadsgrönska ta plats. Och med risk för skador på fastigheter vid skyfall behövs naturbaserade lösningar med förmåga att buffra regnvatten. Dessutom skulle näringslivet i huvudstadens kärna också tjäna på om gator och torg kunde göras mer trivsamma med ett mer gynnsamt lokalklimat för både besökare till staden och stockholmarna själva. Här skulle behövas en omprioritering av stadsrummen med färre motorfordon för att ge plats åt fler möblerade platser och uteserveringar – i kombination med stadsgrönska!

Det ligger nära till hands att tänka att Kymlingeskogen skulle behöva bli mer tillgänglig och brukbar som rekreationsplats, medan centrala Stockholm borde berikas med mer av Kymlingeskogens naturkvalitéer. Här följer ett högst hypotetiskt tankeexperiment! Vad skulle hända om man helt enkelt utförde en omfattande rockad och flyttade in skog från Kymlinge rakt in i hjärtat av stan och flyttade ut delar av den urbana stadsmiljöns hårdgjorda material återbrukat på attraktiva sätt?

Det hela skulle kunna utföras som ett omfattande landart-projekt som både sätter Stockholm på kartan och alstrar diskussion om hur naturen kan göra det urbana än mer urbant. Projektet skulle kunna dra dessa frågor till sin spets genom att stansa ut delar av gaturum och torg och byta plats på material och växtlighet i samma utsträckning. En passande geografisk form skulle utgöras av en loop mellan de fyra torgen Sergels torg, Hötorget, Stureplan och Norrmalmstorg – som kunde få sin parallella utsträckning i Kymlingeskogen. Med fler uppvuxna träd inne i city skulle lokalklimatet på gatorna och torgen förbättras avsevärt de mest varma dagarna på året och dessutom skapa en härlig atmosfär. På samma sätt skulle en 1,8 km lång promenadslinga med attraktiva platsbildningar i Kymlinge sänka trösklarna för många storstadsbor att ta sig till naturen. Dessutom med en tunnelbanestation som utgångspunkt – i motsvarande läge i loopen som T-centralen.

Det här projektet skulle förstås lida av en rad implikationer. En torgpromenad mitt i en stadsnära skog och en transplanterad naturskog mitt i city – hur skulle en sådan växling mottas av allmänheten? Att byta plats på hårdgjorda torgytor med skogsmark är både dyrt, svårt och skulle förorsaka koldioxidutsläpp. Som konstnärligt forskningsexperiment skulle rockaden av nödvändighet driva innovation. Att flytta stora träd och få dem att överleva på nya platser tillhör fortfarande ovanligheterna och kräver ytterligare metodutveckling. Återbruk av material som asfalt och betong på nya, bearbetade sätt i naturmiljöer skulle också ställa krav på nytänkande och leda till fantasieggande och kontrastrika resultat. Projektet skulle samtidigt kunna infogas som en viktig komponent i det som kallas världens längsta konstutställning – Stockholms tunnelbana. Genom stringent utformning och rätt kommunicerat skulle det märkliga i rockad-projektet få vida spridning och sätta Stockholm på den internationella kartan som ett hoppfullt exempel på klimatanpassning!