Park-artärer – gröna valv över bullrande trafik

18 maj 2018

Vad gör en stad riktigt hållbar? Ett klokt svar på den frågan handlar om att skapa ”det goda läget” för så många som möjligt. Omvänt betyder det att de sämsta lägena borde åtgärdas och förändras till attraktiva platser. Park-artärer, det vill säga grönskande valv över bullrande trafikleder, skulle kunna bli en viktig hållbarhetslösning som skapar mer hälsosamma förstäder.

Med bilens intåg under mitten av det förra århundradet förändrades förutsättningarna för städernas utveckling markant. Idag lever många människor i bostadsområden med konstant trafikbrus och luftföroreningar från näraliggande trafikleder. Att buller och luftföroreningar påverkar oss negativt är bevisat. Det handlar inte bara om försämringar på det allmänna välbefinnandet utan också ökad risk för hjärt-kärl- och lungsjukdomar. Att inte kunna öppna fönstret är en sak, men att folk inte vill gå ut på grund av olust inför larmet är bedrövligt. Bostadsbebyggelse kring trafikleder innebär också hög flyttfrekvens där bara människor med lägre inkomster blir kvar. Att leva bullerutsatt eller inte blir i praktiken en klassfråga.

Boverket menar att bullret från trafiken måste minska vid källan. Det innebär att det är fordonens motorljud och friktionsljud mot underlaget som måste minimeras. Men eftersom myndigheterna inte ställer krav på reducering av bulleralstrandet sker heller ingen produktutveckling. Dessutom har reglerna för var bostadshus kan placeras i förhållande till högtrafikerade vägar börjat luckras upp. Borde det inte istället införas grönytefaktor för urbana trafikleder? Eftersom dessa kommer fortsätta vara städernas nödvändiga artärer under överskådlig tid behövs nya och innovativa lösningar på stadens sociala och ekologiska utmaningar.  

Med den teknologi-utveckling vi nu ser kommer det inom en snar framtid finnas byggrobotar på marknaden som 3D-printar grundkonstruktioner på plats i staden. Kanske kan en första arbetsuppgift bli att slå valv över de bostadsnära trafiklederna? Genom att kapsla in fordonstrafiken och dess buller kan även de farliga partiklarna i luft och vägdagvatten kontrolleras och bättre renas på plats. De bärande strukturerna skulle kunna hysa både grönska och gång- och cykelvägar likt långsträckta ekodukter, eller Park-artärer genom städerna. På så sätt skapas nya rekreativa stråk på platser som tidigare varit otillgängliga barriärer!

Park-artärernas grundstrukturer skulle kunna hålla kassettsystem med olika typer av grönska, med torktålig ängsvegetation på solexponerade platser och fuktgynnade växter i mer skuggiga lägen. Även kassetter med solcellspaneler skulle alstra energi till luftreningsanläggningar och belysning, så att de underliggande trafiklederna blev självförsörjande. Samtidigt reduceras ljusslasket på den urbana natthimlen ovanför så stjärnhimlen framträder bättre.

Att göra allt detta är förstås inte gratis, vilket är skälet till varför det inte gjorts på så många platser. Men det finns goda exempel, som exempelvis Peutel park i München. Utifrån ett samhällsperspektiv bör vi nog fråga oss om det är dumsnålt att inte få projekt som Park-artärerna på plats. För med mer stadsgrönska följer en rad ekosystemtjänster som CO2-bindning, dagvattenrening, dagvattenfördröjning, rekreativa värden för människor och habitat och spridningskorridorer för olika organismer. Detta skulle leda till ökande värden på omkringliggande fastigheter, skapa mer tillgång på byggbar mark.

Park-artärena skulle också bli viktiga ur ett socialt hållbarhetsperspektiv, genom att skapa mer sammankopplade stadsdelar med mer jämlika boendesituationer, som i förlängningen minskar sjukvårdskostnaderna i samhället. Inte minst skulle det innebära att vår huvudstad Stockholm äntligen kunde få en värdig ljudbild på platser som världsarvet Skogskyrkogården och Gamla stan.

Det är hög tid att ställa krav på kraftig reducering av buller och farliga partiklar genom våra förstäder. Projekt som Park-artärer kan vara med och lösa dessa utmaningar!