En av vår tids stora utmaningar är utarmningen av den biologiska mångfalden. I urbana landskap där invasiva landväxter fått fäste och behöver bekämpas kan Eldoradobäddar, präglade av återbrukade naturmaterial, myllrande insektsliv och rara blomster, bidra till att vända trenden.

I dag sprids organismer från sin ursprungliga miljö över hela världen med människans hjälp. Oftast sker förflyttningar av misstag genom handel och resor, men ibland har introduktionen gjorts medvetet – med goda ambitioner men med oönskat resultat. Några av dessa främmande arter trivs alldeles förträffligt i sin nya miljö och sprider sig oroväckande effektivt, som parkslide, jättebalsamin, gullris och blomsterlupin. De påverkar sin omgivning på ett oönskat sätt, till exempel genom att konkurrera ut inhemska arter eller sprida smittor. Sådana arter kallas ”invasiva främmande arter” (IAS= Invasive Alien Species).

Invasiva främmande arter bedöms i dagsläget vara ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i Sverige och globalt. Arterna kan orsaka allvarlig skada på ekosystem, infrastruktur, jord- och skogsbruk samt andra arters hälsa – inklusive människor och djur. Arterna orsakar även ekonomiska skador för samhälle och enskilda dels genom de skador de orsakar, dels genom den bekämpning som krävs. Enligt Artdatabanken på SLU (2024) har kostnaderna för invasiva främmande arter i Sverige nyligen uppskattats till 1,1–4,5 miljarder per år. I EU beräknas kostnaden till 9,6 miljarder euro per år och i USA uppskattas kostnaderna för skador och kontroll till i storleksordningen 100 miljarder dollar per år.

Eftersom invasiva arter kan ha så förödande effekter, läggs idag omfattande resurser på att kontrollera dem. Bland annat ingår detta som ett miljömål nationellt samt i EU. Experterna säger att vi har ett tidsfönster kommande åren att begränsa spridningen av de invasiva arterna. Ju längre vi väntar med att ta krafttag mot de icke önskvärda växtarterna, desto dyrare och svårare blir det i senare skede. Här behövs ett ambitiöst åtgärdsprogram som identifierar platserna där de svartlistade arterna etablerat sig och bekämpar dessa.

Idag görs olika åtgärder för att försöka begränsa invasiva arters utbredning både i stad och på landsbygd. Ibland begränsas ide nvasiva landväxterna med hjälp av markberedning och marktäckning med markduk och grus. Denna typ av ytor ser ofta mycket tråkiga ut – som förpestade ytor under flera års tid i en annars vackra park- eller naturmiljöer som vi människor rör oss och vistas i. Tänk om vi i stället kan kombinera ett kraftfullt bekämpande av invasiva växter med positiva värden. Vackert blommande ytor som erbjuder nya livsmiljöer för hotade inhemska arter och ökad biologisk mångfald, samtidigt som värden för vistelse, lek och naturpedagogik gynnas.

När vi täcker de invasiva arterna med markduk och grus kan vi passa på att försegla ytan med lämpliga sandmassor. Resultatet har potential att bli en naturtyp som idag är svår att finna – sandblottan. I det gamla, hårt nyttjade jordbrukslandskapet där majoriteten av befolkningen levde sina liv var hag- och ängsmarkerna magra och trampet från de många betesdjuren betydande. Dessutom var vägarna grusade och inte som idag asfalterade. Sandblottorna fanns lite varstans – och med dem en rik mångfald av blommande örter, surrande solitärbin och fladdrande dagfjärilar. Idag är sandblottan beroende av nya former av störningar, och habitattypen har hittat en refug i oväntade platser som sandtäkter, militära övningsområden, golfbanor och på industriområdenas ruderatmarker. Kan vi hitta sätt att få tillbaka sandblottorna och allt det myllrande liv som följer därav?

Det är här Eldoradobäddarna kommer in i bilden! Eldoradobäddarna utförs med återbrukade naturmaterial på och kring den marktäckande duken och erbjuder en rad livsmiljöer för både flora och fauna. Sandmaterialet utförs med återbrukad sandlådesand, så kallad bakbar sand (med fraktion 0-4 mm). Detta sandmaterial är perfekt för många grävsteklar och markbobyggande solitärbin. Eftersom denna typ av sand till viss del håller vatten kan torktåliga örter som kärringtand, tjärblomster och backtimjan växa i substratet.

På platser där många människor rör sig skulle Eldoradobäddarna kunna förses med en ram där överblivet material från naturmarksröjningar i närområdet integreras. Här kan grenar och kvistar, med hjälp av nedslagna stolpar, arrangeras till ett risgärde som omfamnar sandblottan i bakkant mot norr för att skapa ett mer gynnsamt mikroklimat på platsen. I framkant mot syd arrangeras stubbar och stockar för besökande människor att vila sig en stund, fika, leka eller till och med grilla om andan faller på. Genom att förse lövträdstammar med decimeterlånga, borrade hål gynnas bobyggande steklar och solitärbin. I anslutning till platsbildningen placeras en skylt där den förbipasserande kan ta del av hur Eldoradobädden bekämpar ont med gott – från svartlistat till rödlistat!

https://urbio.se/wp-content/uploads/2024/02/Typritning_Eldoradobadd_Urbio.pdf