De alltmer tilltagande klimatförändringarna i kombination med krig i Europas östra delar har satt fingret på behovet av fossilfri el. Samhället står nu inför en omfattande elektrifiering, vilket kommer påverka våra landskap – inklusive de människor, djur och växter som lever där. Kan gammalt bondförnuft få omställningen att återskapa en del av den förlorade biologiska mångfalden?

Omställningen sker i en tid där många kriser behöver hanteras simultant. En bister konsekvens av industrialiseringen och vårt oerhörda välstånd är utarmningen av den biologiska mångfalden. Med den elektrifiering som behövs för att fasa ut fossila bränslen riskerar biodiversiteten att ytterligare ta skada i och med ianspråktagande av mark och utvinning av resurser.  

I det småbrutna landskapet format av generationer av jordbrukare och deras tamdjur skapades livsmiljöer för en lång rad organismer som ofta gav tillbaka olika former av nyttor. Exemplen är otaliga. I ängs- och hagmarkers örtflor frodades blombesökande insekter som också hjälpte till att pollinera i fruktträdgårdarna. Hamlade träd och odlingsrösen kunde husera små rovdjur som begränsade antalet skadliga gnagare. I öppna gödselhögar myllrande det av insektslarver som gav föda åt svalor och starar, som i sina födosök även åt andra skadegörande insekter. Århundranden av ackumulerat bondförnuft gav vid handen att livet på gården underlättades genom ett varsamt förädlande av naturen.

Kan vi nu en gång för alla konstatera att det till synes ”rationella” oftast innebär storskaliga och torftiga livsmiljöer, som varken är attraktiva för människor eller flora och fauna? Här finns en viktig lärdom att dra och som borde applicera i alla former av samhällsutveckling där naturen skulle kunna bjudas upp till dans! Tänk om bondförnuftet kunde få prägla planering och drift av städers grönstruktur mot ett mer hänsynsfullt och naturorienterat jord- och skogsbruk. Med elektrifieringen uppstår ett gyllene tillfälle att hjälpa oss få tillbaka en del av den förlorade biodiversiteten, genom att låta bondförnuftet, översatt till moderna skötselmetoder, generera en mer mosaikartad landskapsgrammatik som kan härbärgera fler arter.

Nu krävs hårdare krav på energibolag och nätägande företag att på allvar axla ett brett hållbarhetsansvar som inkluderar ett kultiverande av naturnyttor. De bör åläggas att återinvestera delar av vinsterna i god landskapsutformning och genomtänkt naturmarksskötsel. Börja med elnäten som nu behöver byggas ut! I kraftledningsgatornas långsträckta korridorer har ekologerna sett hur mer frekventa röjningar gynnar ljuskrävande fält- och buskskikt inklusive många av de arter som fanns i ängs- och hagmarker förr i tiden. Genom att oftare och mer målmedvetet röja fram varierande brynzoner och ”åkerholmar”, lämna död ved, skapa sandblottor och småvatten kan naturrikedom åter alstras.

Samma naturåterskapande principer bör även gälla alla de solcellsfarmer som nu är på gång att byggas, där marken under och mellan panelerna borde utformas och skötas så att naturvärden skapas. Krav på betesdrift eller ängsslåtter kan alstra blommande marker som understödjer ett rikt insektsliv. Varför inte skapa solcellsparker med paneler som fungerar inne i hägn för kronvilt?

Även ute till havs bör bondförnuftet råda! När havsbaserade vindkraftsparker byggs kan fundamenten till vindkraftverken utformas som revliknande strukturer där livet under vattenytan kan finna sig till rätta bland skrymslen och vrår. När vindkraftsparkerna kommer upp bildar de områden där det storskaliga fisket inte är lämpligt. På så vis kan vindkraften bli barnkammare för många fiskarter och hjälpa till att få tillbaka livskraftiga fiskbestånd i våra hav.

Om opinionen inte vänds mot nya sol- och vindkraftsprojekt kommer värdefull tid gå till spillo – tid vi inte har. Självfallet ska lokalsamhällena gynnas genom att få del av framtida vinster. Men genom att från början låta gammalt bondförnuft prägla elektrifieringens nya landskap når vi inte bara lägre koldioxidutsläpp snabbare, utan kan återskapa en hel del natur av bara farten!