När våra bosättningar blir allt mer urbana, i form av nyproducerad stadskvarter ’ex-nihilo’, krymper de gröna kvadratmeterytorna. Inte bara för människorna utan även för faunan. Ett uppvaknande håller på att ske om att djuren har en viktig roll att spela för att skapa framtidens hållbara städer. Biologiska, ekonomiska och framförallt pedagogiska vinningar finns att hämta genom att integrera djur i våra bostadsmiljöer. Trots det, är djurlivets skala tyvärr väldigt sällan större än en bikupa, ett insekthotell eller en fågelholk på våra gårdar.

Sedan några år tillbaka har kommunala initiativ tagits för att återintroducera dragdjur som ett hållbart inslag i stadsbilden. I Rosengård har Malmö stad ett projekt där sopbilen ersatts av en sopvagn driven av hästkraft, i Täby och Danderyd i Stockholm används arbetshästar för ängsslåtter och i Lycksele hjälper hästar till att sköta kommunens stadsnära skogsbruk. Finns det möjlighet att utveckla och diversifiera den här typen av insatser på ett mer påtagligt sätt? Kan de gamla rurala nyttodjuren ingå som en vital del av det urbana ekosystemet?

Vad skulle hända om även betesdjuren återintroduceras i innerstadsnära bostadsmiljöer? Betesdjur är ju både buller- och oljefria gräsklippare. Rent historiskt har även betesdjuren funnits i närheten av människans boningar – även inne i småstaden. I många europeiska städer används får och getter redan i stora agrarparker, flygplatser samt i vissa anläggningar som kräver en specifik skötsel för branta eller otillgängliga ytor. ”Kungens får” på Ladugårdsgärdet, där Djurgårdsförvaltningen sedan 2007 hyrt in privat-ägda får för att beta, är exempel på detta.

Tanken är inte i första hand att hålla boskapen för matproduktionen eller skinnets skull, utan att hitta ett hållbart underhåll av stadsgrönskan förenat med ett högt pedagogiskt värde. Gräshaven i staden har potential att utgöra ett nätverk av urbana betesmarker där även kvartersmarken är införlivad. Genom ett rullande betesschema välkomnas djurgästerna in i kvarteret några dagar i månaden. När djuren har lämnat platsens temporära hägn undrar kanske de boende vart deras får och getter tagit vägen. Möjligen rör sig de boende då ut i grannskapet med en bra ursäkt för att bryta isen med andra människor i stadsdelen. Betesdjuren blir en gemensam angelägenhet.

En get kräver ungefär 200 m² medan ett får trivs på 1500 m²,vilket kräver kunskap och planering för att hitta rätt betestryck. Här behövs en ny typ av djurskötare: den urbana herden, en slags ”betongherde” som vallar sina ”gettogetter”, planerar betet och ordnar med enkla tillfälliga staket för att avgränsa betesytor och städar upp efter uträttat förvärv. De vallar boskapen mellan kvarter och parker sommartid och till och från anläggningar på landsbygden för vintervistelse. Herdarna blir länken mellan stadsborna och djurlivet och bidrar till den hållbara stadsmiljöns nya puls.

I betesnätverket ingår både stora parker, stadsnära naturreservat, kommunala och privata gårdsrum med stora betade ytor. Genom att ha ett medlemskapsbaserat system kan tillgänglig betesyta regleras och matchas med antalet betesdjur. Med hjälp av nya teknologier och digitala verktyg kan herden ta en aktiv roll i samhället som daglig observatör av våra nya urbana ekosystem, och inte minst som pedagog.

En viktig aspekt med en ökad djurkontakt är att den utvecklar barnens biofila förmågor att ta hand om levande varelser. Att försöka tämja djur kräver tålamod, fokus och uthållighet. Att låta betesdjuren bli en del av barnens vardagslandskap är förmodligen mer betydelsefullt än en årlig utflykt till en djurpark. Långsiktigt kommer förhoppningsvis detta leda till att barn har lättare att känna tilltro till varandra, bli trygga, respektfulla och nyfikna på den gemensamma miljön. En annan fördel är att genom närkontakt i tidig ålder med pälsdjur, så förstärks barnens immunsystem med minskande grad av allergier som positiv bieffekt.

När nu dragdjuren börjat hitta in i stadslandskapet står betesdjuren på tur. Det är hög tid att hälsa betongherdarna och gettogetterna välkomna att bli ett nya inslag i stadsbilden!