Landskapsarkitekturen är den av arkitekturdisciplinerna (fysisk planering, husarkitektur och inredning) som är mest föränderlig över tid. Genom smart gestaltad landskapsarkitektur kan väder och vind, dygnsrytm och årstidsväxlingar framhävas och förstärkas på ett sätt som medvetandegör vår begränsade tid här på jorden. Landskapsarkitekturen har därmed en stor, men idag ofta underutnyttjad, mission – nämligen att bidra med högkvalitativ stadsmiljö.

Så på frågan: vad skapar QIMBY (Quality In My BackYard)? är svaret: kalejdoskopisk landskapsarkitektur! Det är dags att på allvar fylla framtida städers mellanrum med föränderliga miljöer och dynamisk natur som tillgodoser stadsbornas behov av stimulerande upplevelser.

Eftersom vi lever mer fjärmat från naturen än någonsin, har många människor tappat förståelsen för ekologiska samband. Det behövs en biofil stadsutveckling som stärker upp och åskådliggör naturprocesserna i stadens mellanrum, på ett sätt som tillför stadslivet upplevelserikedom och livskvalitet. Ett hinder på vägen är att många verkar tro att natur är oförenlig med stad. Men städer har alltid byggts med naturelement som vitala komponenteter. Genom att addera olika former av kalejdoskopiska naturelement förstärks, genom föränderliga mönster och strukturer, kontrastverkan gentemot mer statiska byggnationerna i staden. Det hela syftar till att genom urban natur göra staden till ett bättre ställe.

Den urbana grönskan har som inget annat stadsbyggnadselement förmåga till att spegla årstiderna med blomning, lövverk och fruktsättning. Den urbana grönskan ska gestaltas mångformig: ymnig – karg, tät – gles, hög – låg. Genom att göra vegetationen flerskiktad kan de olika lagren (fält-, busk- och trädskikt) ge större utväxling på upplevelsevärdena över tid jämfört med ensskiktad dito.

Innehållet i stadsrummen måste genom kreativ landskapsarkitektur tillgodose människors behov av stimuli och sinnliga upplevelser. Den natur som införlivas i stadsväven bör därför ges en attraktiv och interaktiv gestalt. Vi borde alla ha rätt till föränderliga och myllrande utomhusmiljöer, som gör att vi stannar upp och uppfylls av en känsla av ”här och nu”. Inte minst för barns utveckling och äldres välmående är detta till och med helt centralt! Vardagens närmiljöer utomhus, som bostadsgårdar, äldreboenden, förskole- och skolgårdar samt gång- och cykelstråk, bör ha i uppgift att mer än idag alstra livsglädje. Det handlar om att göra utomhusmiljön mer skiftande och kalejdoskopisk genom att lyfta fram naturprocesser som väderlek, dygnsrytm och årstidsväxlingar.

Landskapsarkitektkontoret URBIO har tagit fram 5 strategier som gör den framtida promenadstadens närmiljöer mer kalejdoskopiska:

1. BIOTOPFICKORNA. Urbana biotoper är ett sätt att bjuda in nyttofauna till staden. Staden kan sägas bli en öppen zoologisk park där djurlivet bidrar till naturupplevelser och gör staden till en mer intressant plats. Nyttofaunan pollinerar också våra frukt- och bärväxter och håller nere närvaron av skadedjur. Stadens biotopfickor kan till och med utgöra grogrund för kommersiell stadsnaturturism.

2. DEBRIS-PLATSERNA. Genom att tillföra platser (där barn kan tänkas uppehålla sig) löst material, ”debris”, uppstår oväntade men fantastiska lekmöjligheter. Det kan handla om halmbalar, högar av lösa grenar, tippad sand, överblivet byggmaterial eller snöupplag. Kanske måste vi vuxna revidera vår syn på vad som anses prydligt till förmån för barn och ungas rätt till stimulerande lek.

3. VÄDERRAPPORTEN. Staden behöver olika typer av element som korresponderar med miljöns temporära tillstånd. Det kan handla om markmaterial som skiftar färg beroende på torka eller väta, tillfälliga vattensamlingar som gölar eller hela svämskogar, skuggeffekter, solur, vindhjul, vindspel eller färgad belysning styrd av temperaturen.

4. TEMPORÄRA NODERNA. Temporära, installationslika platser skapar sociala noder föränderliga över tid. Mobila paviljonger, tillfälliga odlingar eller spontana trädgårdar uppmuntras att blomma upp – men också ut – i samklang med initiativtagares energi och användares nyttjan. De temporära platsbildningarna blir en vital komponent som stärker vi-känslan i lokalsamhället.

5. DIGITALA UTELIVET. I och med att datorn hamnat i fickan öppnar sig oändliga möjligheter till att avläsa och förstå naturvärlden runt omkring oss. Från att förut konkurrerat med livet utomhus kan de smarta telefonerna istället bidra till mer upplevelserik utomhusvistelse i de alltmer kalejdoskopiska närmiljöerna!